ijlh

jag mår PISS, bokstavligt PISS! och ingen verkar fatta de, inte lärarna iaf.

jag har jätte svårt att sova på nätterna även om ja varit vaken hela dagen, jag sover mer än jag är vaken och vaknar runt 5 gånger per natt och mår pyton, ja svettas, gråter, har hjärtklappning, svårt att andas, de är som att en stor elefant sitter på mitt bröst och jag kan inte gör något.

jag trodde de va biverkning av medicinen, men nu har jag minskat markant mkt och idag har jag inte ens tagit en, och ändå mår jag så här.

jag vågar inte gå på stan eftersom jag inte vet om ja kommer svimma eller om jag klarar mig igenom en hel affär.

jag vågar inte köra bil eftersom mitt fjärr och när seende inte funkar som de ska pga medicinen.

DE ÄR VERKLIGEN AS JOBBIGT! MEN INGEN VERKAR FÖRSTÅ!

lärarna bara babblar på att ja måste ha närvaro för att få beyg! men fan om jag inte kan eller orkar? hur fan ska jag då göra? de är några få jävla månader kvar och känns piss om jag ska behöva hoppa av nu, men min kropp orkar verkligen inte. jag försökte förra veckan, va aktiv på alla lektioner, lyssna på lärarna, göra va ja skulle. men när dagen närmade sig sitt slut var jag helt död, jag orkade knappt lufta mitt huvud för jag mådde så dåligt.

och alla verkar tro att de är så jävla toppen att va gravid, när fan ska jag få njuta då? har gått snart 13 veckor och ännu mår ja piss! jag vill njuta av den här tiden eftersom de lär bli den sista.

fan! jag vet inte va ja ska göra.

och sjukanmäler jag mig känner jag mig dum mot mamma, hon försöker göra allt för att ja ska må bra och till de yttre hjälper de nog, ja fixar mig lite snygg, sätter på ett leende och går ut från dörren. då rinner allt av mig som en gås, känner mig hjälplös, panikslagen och ensam. jag hatar känslan att va ensam, men jag hatar känslan att känna sig beroende av nån ännu mer! nu vill jag må bra igen, jag vill kunna le, jag vill känna energin och jag vill kunna mena mina ord när jag säger "jag mår bättre"

för jag mår inte bättre för var dag som går, men jag orkar inte förklara mig gång på gång på gång, kan de inte bara stå skrivet i pannan på mig "idag mår jag piss" så slipper folk fråga och så slipper ja förklara.

4 veckor av elände, undra hur många de är kvar?

så snälla, tjata inte på mig om hur ja mår eller klarar av.

just nu är jag helt tom, ingen energi till nått. snart har jag ingen energi kvar att älska dom runt omkring mig.

jag behöver vila, vila och bli stark som en tjur! jag ska klara de här, men de tar sin tid.

och min underbara familj, snälla bli inte ledsna på mig eller besvikna om jag inte klara skolan till 100%. jag skulle inte orka att vara en besvikelse för er igen